Svensk ordbok 2009, webbversion
verb väckte väckt, pres. väcker
väck·er●äv. fast sammansättn., seuppväcka
väcka till liv
från sovande (el. ngn gång dött) tillstånd
fysiol.han väckte upp dem mitt i nattenJesus väckte upp döda○ngn gång äv. med avs. på känsla e.d.filmen väcker upp starka känslorväcka upp ngn/ngtsedan 1932Subst.:vbid1-899195uppväckande,
vbid2-899195uppväckning